Ja det är det verkligen. Sista barnet gick vid 17:05 typ.
Igår slutade jag vid 16 och skulle ta bussen som vanligt fast den här gången kliva av vid Värmdö centrum för att handla på Willy:s. Resans början gick bra men det var nog allt på en stund. Jag klev av vid busshållsplatsen Mölnvik och skulle passera över gatan vid ett övergångsställe å där tog turen slut. Det är en tvåfilig väg in i rondellen där och bilen i den högra filen det vill säga den filen närmast mig såg mig och stannade som han ska....men bil två i den vänstra filen han såg inte mig han utan han körde på mig. Alltså jag blev påkörd HJÄLP !! Å jösses vad mycket man hann tänka på dessa hundradelar innan jag for i backen. Eftersom jag tittade till vänster så upptäckte jag bilen och hann förstå att jävlar jag kommer att bli på körd för han hinner inte stanna. Å där när jag kör in mitt vänstra knä och krossar högra billycktan och sätter upp händerna på huven hinner jag tänka: Jag kommer gå sönder och i snurren och fallet ner mot gatan kommer tanken Jag vill inte dö, jag vill inte dö och när jag sen tar emot mig i gatan kommer tanken å nej mitt huvud, mitt huvud. Men jag lever och jag slog inte huvudet. Men så här chockad har jag aldrig varit i hela mitt liv. Det finns tack och lov en hel del vittnen och ett av dem en kvinna hjälper mig upp och håller om mig och försöker lugna ner mig och prata med mig. Mannen i en SL-bil är han som stannat för mig och han står där och försöker få rättsida på det mesta men är stressad för att byta till att börja köra buss. Man två har stannat bakom SL-bilen och är den som springer upp till Värmdö brandstation som ligger precis bredvid och larmar dom om olycka. Sen är det visst två som ringt 112 och till kallat ambulans, han som körde på mig och en till. Snart kommer två (tror jag) brandkillar ut och frågar hur jag mår och får med mig upp till brandstationen in i värmen. Kvinnan som hållit mig hela tiden går vidare och henne vill jag verkligen få chansen att tacka och jag hoppas jag får till det. Mannen som kört på mig följer också med upp till brandstationen men dom placerar oss i varsitt rum, eller han i ett rum och mig ute i garaget i väntan på ambulans. Snart kommer ambulansen från Nacka eftersom Värmdös precis fått utryckning. Dom kolla blodtryck, puls och mitt knä som jag har ont i och mitt lillfinger som sväller och är lite blått. Men allt verkar ok och jag känner mig rätt ok men chockad är jag. Sen kommer polisen. En förhör mannen och en pratar med mig. Mannen som körde på mig är också självklart skakis och ber massor av gånger om ursäkt för att han kört på mig. Sen börjar jag känna mig hyfsat lugn. Ringer ännu en gång lillebror J och ber att jo kom och hämta mig för jag är hyfsat ok och behöver inte hänga med till sjukhuset med ambulansen. Det tar ju en stund för min bror att komma så jag får hänga på upp i fika rummet på en kopp kaffe och får ännu mer tid att slappna av. Sen kommer lillebror och lilla E och jag får åka hem. På kvällen känns knät inte roligt alls och jag är rädd för att det kommer svälla upp och gör så att jag inte kommer kunna gå till jobbet. Men helt otroligt har inte knät svullnat till någon fotboll och jag kan gå hyfsat på benet så jag kan åka till jobbet. Men nu kommer nästa upptäckt jag har typ fått träningsvärk i armarna mest i den vänstra. Det är nog för att jag hann spänna mig massor och att jag tog emot mig mot bilen och sen backen. Knät känns lite stelt men hur bra som helst mot vad jag trodde jag skulle göra. Å hallå vad är väl ett lillfinger...mitt är lite blått och lite svullet och lite stelt så med andra ord rätt ok. Men jag ropar inte HEJ än för som brandkillarna och ambulans personalen sa så kan min skada på knät komma efter. Å jag menar musklerna hade jag inte ett dugg ont i igår men idag har jag typ träningsvärk. På måndag ska jag ringa mitt försäkringsbolag och anmäla så det finns dokumenterat ifall jag känner av någon skada senare.
Men jag hade verkligen en ängel på min axel och jag är glad att bilen var på väg in i rondellen och inte hade alltför hög fart. Hade den varit på väg ut ur rondellen så hade farten nog varit högre och då hade det nog inte gått så bra som det gick. Å tur det var vid en rondell och inte en raksträcka för då hade det nog gått undan. Men summa sumarum jag lever och mår bra och det är huvudsaken. Det var helt enkelt inte min tid och tur tack och lov.
Kramizar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar