Man säger att tiden läker alla sår, men så är det inte. Idag är det min mammas födelsedag, hon skulle fyllt 67 år om hon fått leva. Det är 3 år & 5 månader sedan hon dog. Ibland känns det som om det vore igår och ibland som om det var längre sedan men det gör fortfarande lika ont att hon inte finns bland oss längre. Jag vet att hon har det bättre där hon är nu och att hon förmodligen inte skulle blivit återställd helt efter sin stroke och att hon dessutom skulle fått lov att få ett cancer besked. Även om jag tror att ingen får ett längre eller kortare liv än det som var förutbestämt kan inte låta bli att tänka, tänk om och bla bla bla. Men jag är ju inte mer än människa jag heller. Hon var 63 år då hon dog och det är ingen ålder som man brukar säga. Jag var till minneslunden i Grycksbo idag och tände ett ljus. Jag vet att hon inte ville ha någon grav för att vi efterlevande skulle behöva ha något att ta hand om, men jag kan inte gå till någon annan minneslund och tända ljus för hon är inte där. Jag har hittat ett träd på en liten plats som jag alltid sätter mitt ljus när jag är dit. Folk får väl tycka jag är löjlig och att det är ju det som är meningen med en minneslund att man ska kunna gå vart som helst. Ja folk får väl det, men jag kan inte det känns inte rätt för mig. Jag var inte till minneslunden i Grycksbo så länge min mamma inte var asksatt för hon var inte där då. Nu är hon det och det är dit jag vill gå. Visst jag kan tända ljus här hemma men det är för mig en annan sak.
Tänk om inte tänk om fanns !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar